The Lake

Idag har jag funderat på vad som gör mig riktigt lycklig! 
Förutom mina barn, familj och vänner så är det så här jag känner...
Mina finaste minnen är hos min mamma i Värmland och det finaste av allt är när jag får ligga på en luftmadrass och flyta i hennes sjö.....Jag går ner på morgonen och sedan flyter jag precis hela dagarna....Det var min bästa vecka hela året förra sommaren!!
Framemot kvällskvisten sitter vi i hammocken med ett glas rosé, pratar, läser en bok
Att flyta i en sjö i Värmland är det absolut bästa jag vet!

Nu har man ett ansvar för barnen några år till och de vill ju bo kvar i Stockholm med sina vänner och skola men så fort jag får en chans tror jag att jag säljer allt här, skaffar ett litet hus på landet, nära en sjö och flyter hela dagarna!

Jo, en sak till!!  Ska ha ett bredband förstås så jag kan hålla kontakten med er och omvärlden, för det är ju också lycka!! :)

Lägger upp den här med Antony and the Johnsons,  The Lake

 En av min mors favoritartister, hon var på den här konserten i Stockholm 

 The Lake!

lycka 

     Här är dikten, The lake ( som låten ovan baseras på)

Edgar Allan Poe [More Titles by Poe]

                                           IN spring of youth it was my lot
                                           To haunt of the wide earth a spot
                                          The which I could not love the less --
                                              So lovely was the loneliness
                                        Of a wild lake, with black rock bound,
                                        And the tall pines that tower'd around.
                                        But when the Night had thrown her pall
                                              Upon that spot, as upon all,
                                             And the mystic wind went by
                                                 Murmuring in melody --
                                             Then -- ah then I would awake
                                              To the terror of the lone lake.
                                              Yet that terror was not fright,
                                                 But a tremulous delight --
                                            A feeling not the jewelled mine
                                           Could teach or bribe me to define --
                                       Nor Love -- although the Love were thine.
                                           Death was in that poisonous wave,
                                              And in its gulf a fitting grave
                                         For him who thence could solace bring
                                                   To his lone imagining --
                                              Whose solitary soul could make
                                                   An Eden of that dim lake.

                                                             KRAM!